lakritsimagen.blogg.se

Det går så fort nu att det känns som att jag skriver ett nytt "vecko-inlägg" varje dag! Vecka 31 Idag och det är alltså endast beräknat nio veckor kvar. Det är sinnessjukt. Och innan bebis kommer ut ska vi hinna packa ner en lägenhet, städa, flytta och HELST flytta in. Så därför hoppas jag att jag går över tiden, för den sakens skull. Men eftersom att jag tror att jag är längre gången än vad jag är så tror jag också att Lakrits väljer att ploppa ut innan.. Skulle inte förvåna mig det minsta om förlossningen startar kring den 9:onde istället för den 23:e, om det nu händer på den beräknade dagen. Men jag hoppas att jag har fel...

 

Men skulle det vara så att jag och Jens måste släppa allting under flytten för att vår lille **** (tror ju det är en pöjk!) är på väg ut så har jag sett ut min käre bror som förman! :D Så han kommer i så fall att leda flytten och helst av allt montera upp och plocka upp det viktigaste. Men fan ta den som inreder och gör i ordning bebis rum, för det är MITT projekt :) Den första tiden kommer ju Lakrits sova med oss, vi kommer dessutom ha en liten vagga nere i vårt rum som han ska sova i, men planen är att han ska få sova i ett babynest mellan oss. Men hatar han det få han sova i vaggan. Så i början är det ju inte viktigt att bebis rum är i ordning. Men när han börjar få mer rutiner så kommer han att sova nätterna i sitt egna rum. Jag tycker det är sjukt viktigt att man ger sitt barn ett eget rum. Nu gör alla och tycker alla som dom vill, men JAG tycker att ett barn ska ha sitt egna rum och ska få sova i sitt egna rum så fort som det går. Om det så tar ett år, så får det göra det. Men bebisen ska i alla fall ha ett EGET rum redo när bebis är redo att sova där. 

 

Så, vecka 31. Nio veckor, 69 dagar, 24.6% kvar av graviditet. 

 

Hur mår jag? 

Själsligt behöver jag nog inte nämna att jag fortfarande tycker att jag är den mest överlyckliga tjej som existerar på jordklotet. Alla bitar faller på plats så fantastiskt bra! Och jag älskar min Jens så otroligt mycket och alltid står på min sida! Om jag pratar kroppsligt så kan jag inte klaga på så mycket. Jag tycker dessutom inte om att klaga och gnälla om min graviditet. Det här är det finaste som har hänt mig och jag bär på ett mirakel, att jag har ont, det hör till. Det känns som att jag lägger skulden på **** och det vill jag verkligen inte. Men jag mår verkligen fantastiskt! Det börjar bli väldigt tungt nu och det känns i ryggen och höften, jag har lite foglossning då och då, men inget allvarligt. Men däremot så smärtar det ibland till i ischiasnerven när jag är ute och går och det gör något så djävulusiskt ont! Jag vet att jag fortfarande kommer att ha ont i ryggen när bebis kommit, för den gick paj tidigare i år. Men med lite träning, hemmaövningar och ett jävla anamma ska jag få den att bli frisk igen.

 

Jag vill ju inte vara en sådan däringa tråkig mamma som aldrig gör något med sitt barn eller bara klagar över sin smärta som man i 99.99% av alla fall kan göra något åt. Jag vill inte heller riskera mitt barn hälsa genom att övergöda den och ge den mat så fort den skriker, för att jag har för ont för att lyfta upp mitt barn och ge den kärlek och närhet. Bara för att ett barn skriker betyder det inte att den vill ha mat, det finns andra anledningar. En normalt funtad människa borde ju förstå det. Och förstår man inte det borde man inte ha barn. 

 

Så, efter att **** har kommit ska jag låta kroppen återhämta sig. Jag räknar med tre-fyra månader, så får jag se. Sen ska jag börja med lätta, men snabba, promenader för att bygga upp min kondition igen. Det lär inte ta så lång tid eftersom jag var rätt fit innan jag blev med barn. Och sen kommer jag bygga på med tyngder och sen intensiv och hård träning på gymmet! :) Behöver jag ens nämna att jag kommer att bege mig ut med Lakrits i vagnen så fort min kropp har vaknat till liv efter förlossningen? Det är ju rätt uppenbart. 

 

Lakrits är riktigt aktiv och han sparkar fortfarande mycket, gärna mot mina revben och andra organ! Han ligger ju med huvudet nedåt, som han har gjort ett par veckor, så det finns ju en del plats för honom att sparkas. Men jag känner emellanåt att han möblerar om hela sig själv där inne. Det känns så tydligt när han lägger sig nedåt med huvudet igen, han liksom borrar mot urinblåsan och ljumskarna och det är inte den skönaste känslan! Men när han inte vill sparka så bökar och knör han omkring en hel del, trycker ut diverse kroppsdelar och bökar omkring. Ibland får han ett konstigt ryck och då rör sig hela magen upp och ner och åt sidorna, så det spretar ut kroppsdelar överallt haha! Men han ligger gärna med sin lilla rumpa uttryckt på vänster sida, så när han är lugn ligger vi och klappar på den på kvällarna. Lakrits har dessutom börjat väcka mig på nätterna igen och på morgonen kör han igång med ett zumba-pass tills hans mamma går upp. Då minsann går det bra att sova ;) Men jag älskar varje sekund av det, trots ilningar, hugg och stick. Trots sammandragningar som kommer mer ofta nu och förvärkar från helvetet och trots att han sparkar så hårt så jag får blåmärken! Plutten <3

 

Han är nu ungefär 43 centimeter och väger runt 1.6 kilo nu och runt 1.7 kilo i slutet av veckan. Lakrits är nästan fullt utvecklad nu och behöver i princip bara bli fetare. Varje dag han stannar där inne är positivt för lungorna, för det är det som blir färdigt sist. Men föds han nu är det inga problem, kännu SÅ tryggt. Livmodern är nu så pass stor att den ligger nedanför revbenen och det, mina vänner, det känns kan jag säga! Ibland har jag sådan jäkla "träningsvärk", jag är SÅ öm! Och det har märkbart blivit sjukt mycket jobbigare att göra saker och tappar jag något på golvet så skiter jag fullständigt i det när det är som ömmast :P 

 

Imorgon är det dags för ett besök hos barnmorskan. Sen kommer vi att börja gå där varannan vecka. Ska bli spännande att se hur mycket som förändrats på tre veckor. Sist sa min barnmorska att min mage inte kommer växa så mycket mer på längden, utan den kommer att börja växa mer och mer på höjden. Och det har den verkligen gjort! Men jo, den har växt på längden ock. Men det går verkligen inte lika fort som på höjden :P Jag befarade att jag skulle få en sådan mage som sticker ut så sjukt mycket, så man undrar hur den får stöd. Så är glad att jag inte kommer få en sådan! Dock är det nio veckor kvar, mycket kan hända. Men jag tvivlar på det :D

 

Satte på lite musik och det fick bebis att nu ha disco i magen. Enligt appen från 1177 så verkar det som att bebisen nu börjar känna igen och reagera på musik som spelas upp vid upprepade tillfällen och det är jag väldigt beredd att hålla med om! :D

 

Och lite bilder :)