lakritsimagen.blogg.se

Som jag skriver varje tisdag - tiden går så sjukt fort! Nu är det bara tio veckor kvar innan vårt älskade lilla hjärtegryn är beräknad att komma ut till oss! Men jag har skrivit det innan och jag skriver det igen - jag tror att vår lille karatepanda kommer tidigare :) Jag vill absolut inte framstå som en gnällig blivande mamma, jag tycker själv inte om att läsa om evigt gnällande om sin graviditet. Det är bara negativitet och inget positivt alls! MEN, jag är verkligen redo för det lilla grynet att komma ut. NU! Jag vill kunna sova en hel natt utan att bli väckt av en sparkande bebis, eller att kissblåsan måste tömmas, eller att man inte hittar ett bekvämt läge att sova i eller att man vaknar av att man är helt genomsvett! Det börjar bli väldigt, väldigt tradigt.

Att jag har ont i ryggen, att jag inte kan knyta skorna och att fogarna börjar värka lite, det är överkomligt. Men det här med sömnen alltså. Det är så SJUKT viktigt för mig. Speciellt när sambons unge kommer och ska sova över... Jag måste verkligen ha min sömn för att orka med honom, helt enkelt. Det låter hemskt, men så är det just nu och det går tyvärr inte göra något åt. Det är ett evigt tjatande, ett evigt springande överallt, det är inte tyst en sekund. Men så är det - det är så att ha barn. Men eftersom han inte är min unge så har jag svårt att acceptera allt det där. Dessutom är jag "gravidkänslig" mot minsta lilla grej och mitt tålamod existerar inte längre. Speciellt inte om man måste tjata om varje grej TUSEN GÅNGER och det FORTFARANDE inte går in i huvudet. Jag ser saker jag annars inte skulle se, jag hör saker jag annars inte skulle höra. Det ekar i mitt huvud 24/7 och lägg då på ett evigt tjatande tills det är dags för läggdags. Inte undra på att man drar sig undan! Och sen är inte vår lägenhet den största så det finns liksom inte så mycket plats. Det funkar för mig och Jens, men när hans unge kommer, redan då märker man hur trångt det blir! Och tänk då när vårt lilla hjärtegryn kommer. Jisses! Vi har ställt oss på kö för en större lägenhet, men jag är helt säker på att det inte kommer bli någon ledig innan bebis kommer. Ett hus hade varit ultimat, men utbudet är inte så stort heller. I alla fall inte i vår tänkta prisklass.

Åter till vecka 30. Så, vad har hänt med bebisen sedan sist, förutom sjukt mycket aktivitet från hans sida? Jo, nu växer bebisen med ungefär 200 gram i veckan fram till förlossningen, är runt 41 centimeter lång och väger runt 1.4 kilo nu och i slutet av veckan 1.6 kilo, men det kan skilja mycket i vikt mellan olika bebisar. Föräldrarnas gener påverkar att vissa barn blir större och andra mindre och moderkakans funktion spelar också roll.

Gravidstatus:
Jag har börjat bli riktigt andfådd för minsta lilla, men det är inte så konstigt eftersom alla organ trycks upp mot lungorna pga livmodern växer och lungorna tar upp ungefär 20% mer syre än vanligt. Jag känner ibland att jag blir illamående från ingenstans, men det är inte så konstigt eftersom hormonpåslaget är stort nu för att bebisen växer så mycket. Jag har ont i ryggen och egentligen lite ont överallt. Och har jag varit ute och gått så är jag heeeeelt slut sen :P Men det är bara att fortsätta med motionen för den är viktigt och inte bara för mig, utan för bebisen oxå.

Jag har inte så mycket mer att tillägga förutom att jag fortfarande är sjukt irriterad på en person som inte kan inse saker. Men det är ingen idé att gräva djupare om det, då blir det väl ett jävla liv. Nu ska jag istället busa med våran älskade hjärteplutt.

Och lite bilder :)

Bebisen har en del kvar att växa, men det är underbart att se hur fort utvecklingen går!