lakritsimagen.blogg.se

En blogg om min vardag och graviditet

Ja jisses

Kategori: Allmänt

Jag tänkte faktiskt inte skriva något om detta och definitivt inte ägna ett helt inlägg om individen. Men jag ångrade mig för jag vet att individen läser min blogg och det kanske bara är bra. Då kanske det går in ett och annat i skallen på denne!
 
Igår blev jag kallad för tjockis. Det är inte okej. Inte någonstans. I början gjorde det inte så himla mycket, jag tog inte åt mig. Alls. Det var lätt att skaka av sig det och le mot personen som kallade mig det, även om det på något sett etsade sig fast i bakhuvudet. Det lilla facket i huvudet fylldes sedan på med det ordet i olika sammanhang och kommentarer. Jag tål mycket, jävligt mycket! Men någon gång får det ta mig fan vara nog! Den här individen som kallade mig för tjock, för den individen är det bara ett ord, något man tydligen kallar en gravid kvinna när man är därifrån denne individ är. Dock har jag aldrig hört individens partner kalla mig tjock, inte min sambo eller sambons familj som är från samma ort. Ingen från den orten har kallat mig "tjock", trots att tydligen "alla" säger det. Tillåt mig att skratta. Haha..  
 
Individen påstod också att denne förklarade det för mig, att det bara är ett uttryck och inget illa menat. (vilket är efterkonstruktioner så personen ska kunna slippa känna dåligt samvete, fast det kan den inte ändå, förklarar nedanför). Nej, jag vet att man inte menar något illa med att kalla en gravid kvinna tjock - jag är inte dum i huvudet! Men har man något innanför pannbenet så gör man inte det. Man går inte heller fram till en överviktig person och säger "hej tjockis!". Vad är skillnaden? Och sen att göra en jävla grej av det? När man försvarar sitt uttalande istället för att be om ursäkt, alltså...va?! Fick värsta hatbrevet från individen innan. Ska man kanske kopiera individens exakta ord, för att liksom visa andra hur en person kan bete sig med sin svartsjuka? :P Fast nä, det skapar bara mer skit.
 
Jag känner, som tur är, inte denna individen. Jag är väl bekant med denna på grund av min sambo. Jag tyckte från början att individen var skum, höll mig lite i bakgrunden, ville inte prata med denne. Sen fick jag höra det ena och det andra från andra personer som vet vem denne är (dock inget från min sambo, så det är ingen idé att du börjar gnälla inför din partner och försöka splittra dom). Tråkigt att ha ett så dåligt rykte i en sådan liten ort...Och det är inte många som kommer överens med denne - individen i fråga saknar allt vad som heter empati och sympati, är gärna först med att ta på sig offerkoftan (även om det inte ens gällde denne från början!), totalt känslokall människa! Bryr sig inte det minsta att den har sårat någon, slänger ur sig klumpiga och konstiga grejer hit och dit. Nej, det finns varken någon känsla eller hyfs i den individen. Individen är dessutom väldigt, väldigt negativ, gnällig, söker uppmärksamhet på konstiga sätt, egoistisk, ostabil, tror att denne är något och riktigt korkad faktiskt. Och dessutom - rasist! Ett typiskt exempel på "Jag är inte rasist, men...". Individen är verkligen inte socialt anpassad!
 
Jag är otroligt tacksam att det blev som det blev, för jag vill fan inte ha något med individen att göra. Så det är verkligen ingen förlust att bli av med denne :D Och jag vill definitivt inte att vår bebis ska vara runt denne. Avundsjuka har lett till många hemska saker! :( Funderade på hur jag skulle kunna ta avstånd utan att det skulle se konstigt ut, min sambo är ju barndomsvän med individens partner. Har pratat lite med min sambo om det och han ville att jag skulle försöka acceptera individen. Ja, man kan ju faktiskt försöka acceptera människor utan att riktigt bry sig eller tycka om den. Vilket jag aldrig gjort. Jag har väldigt lätt för att läsa av människor och det sprutade ut röda varningstecken överallt omkring individen - och nu förstår jag varför!
 
Ja herregud, finns massor mer jag skulle kunna skriva, men det kommer inte förändra något. Jag är glad och tacksam att denne extremt ostabilt och svartsjuka individ är ute ur mitt liv. Tänk att någon kan suga ur en så mycket energi, fast man inte ens sitter i samma rum, hus, område, ort och skriver till varandra. Men ett litet tips till dig, för jag vet att du läser min blogg - Gå och prata med någon, jag menar en psykolog, gå en kurs i hur man behandlar och lever i harmoni med andra människor, en kurs i hur man kan känna empati och sympati för andra och en kurs i hur man ber om ursäkt!
 
Nu ska jag leka hemmafru! Dags att vädra, byta sängkläder, starta tvättmaskinen, städa, plocka undan, sopa golven, diska och baka bröd!
 
Och btw, jag kommer ha kvar samma lösenord tills bebisen är ute. Sen kommer jag antingen starta en ny blogg (beroende på om jag kan byta bloggnamn eller inte) eller byta lösenord. Vill inte att denne ska kunna få se och följa vår perfekta lilla diamant som snart kommer ut :)
Kommentera inlägget här: